Nu har det varit Valborgsfirande – fint att möta våren med släkt och vänner!🌷🌿 Dagarna efter det vanliga … städa, diska och ställa tillbaka möbler på sina rätta platser. Jag inser att det är hög tid att sätta sig framför datorn igen. Det är inte riktigt samma fart den här våren. Skrivandet går lite upp och ner. Även lerfigurerna stretar emot en aning. Magnolian som jag surrade om i februari, ser ut att må hur bra som helst efter övervintringen ☀️

Kvällspromenad: Bysistorget, Brännkyrkagatan mot Slussen och därefter Gamla stan i riktning mot Drottninggatan. Fina kvällar efter en lång, kall vinter… Annars har jag i samarbete med en väninna som är en hejare på att dreja och glasera, börjat få hjälp med två små cylindrar. Jag ska sedan pyssla vidare med dessa för att skapa en omslagsbild till min tredje diktsamling. Den är långt ifrån klar, men jag vill gärna gestalta den bild jag har i huvudet. (Se vårt pågående arbete under fliken Samarbeten.)

Kreativitet smittar, den saken är klar. Och som vanligt flödar det av den varan på Liljevalchs vårsalong 2026. Jättekul! Om man sedan går hem och sjunger i duschen, blir mästerkock i köket, målar en tavla, eller som jag skriver på mina texter och skapar nya lerfigurer – det är ett härligt virus att bli smittad av.

Vilket härligt röj! Jag har varit på trivsamma Folkoperan och sett/hört Olympiaden. Jag blev verkligen indragen. Intrigen är ju ganska lättsam, men den skönsjungande ensemblen fyller den med mycket allvar och komik. Orkestern på scenen var klädd som invånare från Olympen. Dessutom dans, trolleri, akrobatik och jättemycket humor.

Härligt med vårsolen! Här några snödroppar från gården ☀️ Jag har svävat runt på några gallerier och såg häromdagen bl a en utställning med två duktiga tjejer som fotar: Helen Johansson och Lena Evander. De är medlemmar i något som heter Fotoklubben Stockholmsbild. Vad jag förstod kommer de, med flera från klubben, att dyka upp med sina bilder på ABF-huset (Sveav. 41, Sthlm) på internationella kvinnodagen. Och något om en bok: Fredrik Modéus skrev på FB inför boksläppet av Bråddjup och bärkraft (2026) att ”… sekulariseringen har lämnat oss svenskar ensamma med våra existentiella frågor. Vi saknar språk för viktiga mänskliga erfarenheter.” Samtidigt upplever han att allt fler verkar intresserade av just den sortens frågor. Den boken blev jag nyfiken på.

Vi är 13 personer som har en digital filmklubb, där maken är samman-kallande och även den mest kunniga av oss vad gäller film. Det hela startade i samband med covid, då vi blev mer försiktiga med sociala kontakter. Vi tänkte att det kunde vara trevligt att ägna sig åt några filmer ett slag. Nu är vi inne på sjätte året och det är en fin stämning i gruppen 😊 Filmklubbar kan fokusera på en speciell genre eller exempelvis se gamla klassiker. Vi har bestämt oss för att i första hand välja nya filmer. Varför vill man vara med i en film- eller bokklubb? Bortsett från just det sociala och att lära sig nya saker, tror jag att det finns ett behov av djupare diskussioner än de mer vardagliga. I grupp blir perspektiven dessutom många fler. Nu i dagarna diskuterade vi den omtalade filmen Sentimental Value (2025). Vi kom inte oväntat fram till att Stellan Skarsgård är en utmärkt aktör och flera av oss var lika imponerade av filmens kvinnliga skådespelare, som verkligen briljerade i sin konst. Bort