Härligt med vårsolen! Här några snödroppar från gården ☀️ Jag har svävat runt på några gallerier och såg häromdagen bl a en utställning med två duktiga tjejer som fotar: Helen Johansson och Lena Evander. De är medlemmar i något som heter Fotoklubben Stockholmsbild. Vad jag förstod kommer de, med flera från klubben, att dyka upp med sina bilder på ABF-huset (Sveav. 41, Sthlm) på internationella kvinnodagen. Och något om en bok: Fredrik Modéus skrev på FB inför boksläppet av Bråddjup och bärkraft (2026) att ”… sekulariseringen har lämnat oss svenskar ensamma med våra existentiella frågor. Vi saknar språk för viktiga mänskliga erfarenheter.” Samtidigt upplever han att allt fler verkar intresserade av just den sortens frågor. Den boken blev jag nyfiken på.

Vi är 13 personer som har en digital filmklubb, där maken är samman-kallande och även den mest kunniga av oss vad gäller film. Det hela startade i samband med covid, då vi blev mer försiktiga med sociala kontakter. Vi tänkte att det kunde vara trevligt att ägna sig åt några filmer ett slag. Nu är vi inne på sjätte året och det är en fin stämning i gruppen 😊 Filmklubbar kan fokusera på en speciell genre eller exempelvis se gamla klassiker. Vi har bestämt oss för att i första hand välja nya filmer. Varför vill man vara med i en film- eller bokklubb? Bortsett från just det sociala och att lära sig nya saker, tror jag att det finns ett behov av djupare diskussioner än de mer vardagliga. I grupp blir perspektiven dessutom många fler. Nu i dagarna diskuterade vi den omtalade filmen Sentimental Value (2025). Vi kom inte oväntat fram till att Stellan Skarsgård är en utmärkt aktör och flera av oss var lika imponerade av filmens kvinnliga skådespelare, som verkligen briljerade i sin konst. Bort

Nu kan jag sluta oroa mig för det här trädet som jag sett i ett koloniområde. När kylan började komma och marken var fylld med bruna löv, upptäckte jag till min fasa att ett magnoliaträd hade fått nya, fina knoppar. Jag visste inte att det var helt normalt, att det för många träd ingår i den årliga tillväxtcykeln. Utan grinigt muttrande gick jag vägen hem övertygad om att det var tecken på lömska klimatförändringar. Men nu har jag läst på 🤓 Det här vackra trädets knoppar börjar tydligen utvecklas i slutet på sommaren, och för att sedan klara den långa, kalla vintern har varje knopp ett litet ”pälstäcke”. Trädet befinner sig alltså i ett tillväxtstopp, ett vilande tillstånd ända fram till våren då knopparna börjar växa igen. Med den glädjande insikten, vill jag önska er en riktigt fin Alla Hjärtans Dag ❤️

Som jag tidigare nämnt här på hemsidan, skriver jag då och då dikter till en tredje samling. Men parallellt med det projektet – och i första hand – befinner jag mig nu i en skrivprocess med rubriken historisk roman. Mina nyinköpta böcker handlar om tiden strax före och några år efter sekelskiftet. Sedan 1975, när jag började släktforska i min egen släkt, har jag med förtjusning hängt i arkiven för att leta fram intressanta saker. Jag fick även anledning att uppehålla mig där ett slag när jag skrev en historisk uppsats. På den tiden satt man på arkiven framför en stor apparat och vevade mikrofilm allt vad tygen höll 😅 Det förekommer fortfarande men digitaliseringen har nog tagit över det mesta. En dag insåg jag att flera personer i min omgivning hade en okänd förälder, eller okänd far/mor-förälder. Tidsmässigt talar jag om personer som är födda mellan 1910 och 1930 alternativt 1890-talet. I Stockholm var en hög procent av alla barn som kom till världen under andra hälften av 1800-talet

När vi flyttade var vi tvungna att göra oss av med åtskilliga hyllmeter böcker. Det var verkligen inte roligt. Då lovade vi varandra att för varje bok som kommer in måste en bok skänkas bort. Det verkar vara ett löfte som är omöjligt att hålla. Jag har suttit andäktigt och väntat på mina paket. Nu är de här! Så nu är det dags att läsa och skriva, men också att lyssna, för nu kommer vi till det roliga. Min dikt ”Sjömannen Tores bittra avund” från samlingen Blidköping – Vuxendockskåpet, har nu blivit tonsatt av Susanne Blomberg Green och Håkan Green. De har gjort ett jättebra jobb! Diktsamlingen är lite smått knasig. I mitten finns en familjerevy med bidrag från de personer som ingår i dikterna 😄 Och revyn är på skoj, så som en revy bör vara. Håkans gitarr och Susannes sång fångar upp tonen i dikten och gör en lite jazzig melodi. Ny flyger dikten …

Snö på det nya året. Härligt! Åtminstone om man slipper skotta. Så här fint ser det ut just nu på vår balkong. Jag blir på gott humör, har unnat mig nya böcker och ser fram emot skrivandet.